I över 15 år har den dansk-bahrainska människorättsförsvararen Abdulhadi al-Khawaja och den svensk-bahrainska aktivisten Mohamed Habib al-Muqdad hållits orättfärdigt fängslade i Bahrain, medan den svenska och danska regeringen och Europeiska unionen (EU) har misslyckats med att få dem frigivna. De förhandlingar om ett strategiskt partnerskapsavtal med Bahrain som EU inledde i juli bör användas för att säkerställa att al-Khawaja, al-Muqdad och andra som hålls fängslade på orättfärdiga grunder kan bli fria och återförenas med sina familjer.
Al-Khawaja och al-Muqdad har suttit fängslade sedan den bahrainska regeringen brutalt slog ner på massprotesterna under "arabiska våren" 2011. FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden fann 2012 att al-Khawajas frihetsberövande var godtyckligt och uppmanade till hans frigivning. Han är en av hundratals som den repressiva regeringen har fängslat för att fredligt ha utövat sin yttrandefrihet. Myndigheterna har intensifierat sitt förtryck de senaste månaderna, genomfört omfattande gripanden av andra personer som fredligt utövar sin yttrandefrihet och fråntagit dussintals bahrainier, inklusive barn, deras medborgarskap.
Trots att Bahrain har benådat ett stort antal fångar, däribland personer som fängslats på politiska grunder, har de två EU-medborgarna konsekvent hållits utanför dessa benådningar. Detsamma gäller andra framstående fängslade regimkritiker, som oppositionsledarna Hassan Mushaima och Sheikh Ali Salman samt akademikern Abduljalil al-Singace.
Istället för att ta till mer kraftfulla diplomatiska verktyg eller införa riktade sanktioner har EU förlitat sig på "tyst diplomati" med Bahrain. Människorättsfrågorna har reducerats till resultatlösa dialoger och ineffektiva omnämnanden av landet i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Trots Bahrains allvarliga människorättskränkningar har EU valt landet som det första i Gulfregionen att inleda partnerskapsförhandlingar med.
För att en eventuell inkludering av “människorättsklausuler” och en formaliserad människorättsdialog i avtalet ska få någon betydelse, krävs robusta mekanismer för att se till att de efterlevs. EU, Danmark, Sverige och alla andra EU-medlemsstater bör klargöra att konkreta åtgärder för mänskliga rättigheter, inklusive frigivningen av al-Khawaja, al-Muqdad och andra fängslade regimkritiker, förväntas för att partnerskapsförhandlingarna ska kunna gå framåt.
