I ett stort konferensrum i FN tog nyligen fyra barn – från Kroatien, Mexiko, Indonesien och Storbritannien – plats som officiella delegater, fyllda av självförtroende och målmedvetenhet. Med tydliga, bestämda röster förklarade de för en fullsatt sal med vuxna diplomater varför gratis förskole- och gymnasieutbildning bör vara en rättighet för varje barn, inte ett privilegium för vissa.
Deras budskap byggde på personliga erfarenheter och representerade mer än 8 000 barn från 40 länder som delar en gemensam vision: utbildning måste vara gratis, inkluderande och tillgänglig i alla skeden av ett barns lärande.
Under tre dagar i september samlades barnen med regeringar, experter och civilsamhället i Genève för att diskutera hur man ska hantera en uppenbar lucka i internationell rätt. Även om FN:s barnkonvention, den viktigaste internationella konventionen om barns rättigheter, garanterar gratis grundskoleutbildning, nämner den ingenting om förskoleutbildning och kräver inte att regeringar ska göra förskole- eller gymnasieutbildning kostnadsfri för alla.
Nu finns ett förslag som skulle garantera alla barn rätt till förskoleutbildning och göra avgiftsfri utbildning från förskola till gymnasium till en global standard.
Det finns momentum i frågan: 58 stater – däribland majoriteten av EU-medlemmarna – har uttryckt sitt stöd sedan processen inleddes för två år sedan. Initiativet leds av Sierra Leone, Luxemburg och Dominikanska republiken, vilket visar hur den globala ambitionen för utbildning överskrider inkomstnivåer och geografi.
Dock har Sverige, som länge har hyllats för sitt ledarskap i barns rättigheter, uttryckt tveksamhet. Svenska diplomater har sagt att insatserna bör fokusera på att genomföra den befintliga konventionen snarare än att förhandla fram ett nytt fördrag och ifrågasatt om FN överhuvudtaget har resurser att täcka kostnaderna för att förhandla fram ett sådant initiativ.
Men eftersom konventionen inte uttryckligen erkänner gratis förskole- och gymnasieutbildning som universella rättigheter, behandlar även rika nationer dem som valfria. Att bara ”uppfylla de skyldigheter som vi redan är bundna av”, som svenska diplomater uttryckte det, utesluter miljontals barn från den utbildning som många anser inte borde vara valfri i vår tid.
Det ekonomiska argumentet håller inte heller. Kostnaden för att stödja denna process är en liten del av FN:s totala budget, medan de långsiktiga vinsterna – ekonomiska, sociala och mänskliga – är enorma. Att utöka tillgången till gratis utbildning från de tidiga åren till tonåren stärker ekonomierna, minskar ojämlikheten och bygger mer motståndskraftiga samhällen. Fördelarna kommer att bestå i generationer; den investering som krävs idag är blygsam och moraliskt nödvändig.
Sveriges eget system visar vad som är möjligt. Sverige garanterar minst 525 timmar offentligt finansierad förskoleutbildning per år från 3 års ålder, ett obligatoriskt år i förskoleklass (som 2028 kommer att övergå till att bli det nya första året i grundskolan) och 12 års gratis grundskole- och gymnasieutbildning. Sverige uppfyller därför redan de föreslagna minimikraven och är väl lämpat att stödja detta initiativ, som skulle fastställa för barn överallt det som Sverige redan levererar och säkerställer för alla barn här hemma.
Sveriges barnombudsman har redan välkomnat initiativet och betonat vikten av att klargöra att rätten till utbildning börjar i tidig barndom. Forskning bekräftar att förskoleundervisning är oumbärlig – den formar den kognitiva och sociala utvecklingen, stärker skolmognaden och bidrar till att överbrygga ojämlikheter. Rädda Barnens Ungdomsförbund har också uttryckt sitt starka stöd för initiativet och dess fördelar för barn.
Även låginkomstländer visar stort engagemang. Sierra Leone införde 2023 13 års gratis utbildning, från ett års förskola till gymnasiet. Malawi kommer att införa gratis gymnasieutbildning 2026. Ghana har sett en kraftig ökning av antalet inskrivna elever, särskilt bland låginkomsttagare, sedan man utökade den kostnadsfria gymnasieutbildningen, och garanterar två års gratis förskola. Dessa exempel visar att där det finns politisk vilja kan resurser mobiliseras för att förverkliga gratis utbildning.
Sverige har den trovärdighet och erfarenhet som krävs för att ta ledningen. Sverige spelade en nyckelroll i arbetet med att uppdatera konventionen om barnets rättigheter, som förbjuder användningen av barnsoldater. Att stödja detta intiativ skulle bygga vidare på det arvet genom att ytterligare främja förverkligandet av barns rättigheter.
Framför allt bör Sverige lyssna på barnen. De unga delegaterna som stod inför regeringarna i Genève sökte inte sympati – de krävde rättvisa. De talade för miljontals barn vars framtid beror på om världens ledare har modet att agera.
Nästa officiella möte om detta initiativ äger rum 2026. Innan dess har Sverige en viktig möjlighet att samråda med barn och sedan uttrycka sitt stöd till en insats som kan förändra barns rätt till utbildning över hela världen.
