- De genomgripande och avsiktliga begränsningarna av journalistiken i Grekland skapar en miljö där kritisk rapportering kvävs och självcensur blir normen.
- Journalister utsätts för statlig övervakning, trakasserier och hot från regeringsvänliga aktörer samt rättsprocesser som missbrukas av politiker, vilket hotar demokratin och rättsstatsprincipen.
- EU-kommissionen och EU som helhet måste noga övervaka situationen och säkerställa att det görs verkliga framsteg i mediefriheten i Grekland och att grundläggande demokratiska värderingar upprätthålls.
(Aten, 8 maj 2025) - Grekland står inför en mediefrihetskris till följd av den grekiska regeringens handlingar och misslyckanden, vilket hotar demokratin och rättsstatsprincipen, säger Human Rights Watch i en rapport som släpptes idag.
Rapporten på 101 sidor, "From Bad to Worse: The Deterioration of Media Freedom in Greece", dokumenterar den fientliga miljön för oberoende medier och journalister sedan Ny demokrati-regeringen tillträdde i juli 2019. Miljön inkluderar trakasserier, hot, övervakning och missbrukande av rättsprocesser, som bidrar till självcensur och hämmar mediefriheten. Human Rights Watch har också funnit att statliga medel används för att påverka medierapportering och att redaktionellt inflytande över offentliga medier förvärrar klimatet ytterligare. Dessa förhållanden undergräver yttrandefriheten och allmänhetens rätt till information.
”De genomgripande och medvetna begränsningarna av journalistiken i Grekland skapar en miljö där kritisk rapportering kvävs och självcensur blir normen”, säger Hugh Williamson, chef för Europa och Centralasien på Human Rights Watch. ”EU måste erkänna att detta är ett allvarligt hot mot demokratiska värderingar och rättsstatsprincipen, och vidta åtgärder för att Aten ska ändra kurs.”
Undersökningen bygger på intervjuer med 26 journalister från en rad olika medier samt akademiker, jurister och medieexperter. Human Rights Watch talade med journalister som arbetade med tryckta medier, elektroniska medier, tv och radio, för offentliga, privata och oberoende medier, med utrikeskorrespondenter och frilansare. Av rädsla för repressalier ville få journalister bli identifierade. Vi har också analyserat rapporter och andra dokument samt rådfrågat relevanta intressenter.
Greklands medielandskap präglas av en hög ägarkoncentration, där ett fåtal mäktiga individer kontrollerar många mediekanaler. Många av dem har kopplingar till regeringspartiet.
Tjugotvå journalister beskrev en alltmer fientlig miljö för deras arbete, medan sex rapporterade specifika fall av trakasserier från högt uppsatta regeringstjänstemän relaterade till deras rapportering.
En frilansande utrikeskorrespondent sa: "Nu överväger jag att lämna landet. På riktigt. Jag förstår bara inte varför jag ska utsätta mig för den här nivån av ångest. Berättelserna är viktiga, men våldsnivån verkar ha blivit värre."
En reporter med över 25 års erfarenhet på en stor grekisk privat TV-kanal sa: "Vad man säger på TV är så kontrollerat att man inte har någon frihet. Kontrollen utövas av dem högt upp.... Allt är kontrollerat. Vad du ska säga, hur du ska säga det."
2022 misstänktes regeringen starkt för att ha använt spionprogrammet Predator för att rikta in sig på bland annat journalister, vilket resulterade i en stor övervakningsskandal. Sju av journalisterna uppgav att de hade bevis för eller starka misstankar om statlig övervakning, antingen genom mer ”traditionella” metoder som telefonavlyssning eller genom att ha blivit utsatta för kommersiell spionprogramvara. Detta väcker allvarliga frågor om integritet och yttrandefrihet och riskerar att hämma rapporteringen, eftersom både källor och journalister fruktar för sin säkerhet.
Stavros Malichudis, en oberoende reporter som 2021 upptäckte att Greklands underrättelsetjänst hade spionerat på honom, sa: "I många månader levde jag i rädsla. Rädd för att träffa människor, mina källor, och avslöja dem. Det tog mig mycket tid att frigöra mig från det som hänt och börja rapportera igen."
Human Rights Watch fann också att regeringen har utövat otillbörligt inflytande över statliga medier som ERT och Aten-Makedoniens nyhetsbyrå (AMNA), vilket undergräver deras oberoende. Regeringen har också använt statliga reklamfonder för att gynna regeringsvänliga medier.
Ett annat stort problem är att rättsväsendet används som vapen mot journalister, främst genom stämningar som ofta kallas SLAPP (Strategic Lawsuits Against Public Participation). Ett exempel på denna trend är de förtalsstämningar som Grigoris Dimitriadis, brorson till den grekiske premiärministern och tidigare högt uppsatt regeringstjänsteman, lämnade in mot journalister som rapporterade om övervakningsskandalen.
Även om nya lagförändringar avkriminaliserade ”enkelt förtal” (spridning av fakta, som även fast det är sant, kan vara stötande), innebär lagarna fortfarande ett straffrättsligt ansvar för ’förolämpning’ och ”ärekränkande förtal”.
Human Rights Watch fann också ett mönster i regeringens och andra myndigheters agerande för att underminera ansvarsutkrävande. Detta inkluderar åberopande av nationell säkerhet för att blockera utlämnande av information relaterad till övervakningsskandalen, utredning av visselblåsare och en ovilja att redogöra för detaljer om fördelningen av offentligt medel för reklam till media.
Det finns en växande internationell oro över situationen för mediefriheten i Grekland, bland annat i Reportrar utan gränsers (RSF) World Press Freedom Index, där Grekland konsekvent rankas i botten bland EU:s medlemsländer. I februari 2024 antog Europaparlamentet en resolution som uttryckte allvarlig oro över mediefriheten och rättsstatsprincipen i Grekland. EU-kommissionens rättsstatsrapporter har också väckt oro över mediefriheten i landet, även om de hittills inte har erkänt allvaret i förtrycket av media och dess systematiska karaktär.
Human Rights Watch delade researchen med regeringen och relevanta myndigheter och medier Deras svar sammanfattas i rapporten och finns tillgängliga i sin helhet online. Regeringen har pekat på vissa initiativ som syftar till att förbättra mediefriheten, men det är oklart om dessa åtgärder kommer att leda till meningsfulla förändringar. Regeringens övergripande svar försvarar i stort sett status quo och tonar ned allvaret i de problem som Human Rights Watch har dokumenterat.
Premiärminister Kyriakos Mitsotakis avfärdade till exempel Europaparlamentets resolution genom att säga att landets rättsstat är ”starkare än någonsin” och att ”Grekland under de senaste åren ofta har stått i centrum för förtal” som svar på kritiken mot regeringens arbete för mänskliga rättigheter.
Grekland har tydliga internationella skyldigheter att upprätthålla mediefrihet och rättsstatsprincipen, principer som är inskrivna i landets egen konstitution och i Europeiska unionens grundläggande värderingar som är inskrivna i EU:s fördrag. Europeiska unionen har ett ansvar att säkerställa att Grekland som medlemsland följer dessa åtaganden och tar itu med kränkningar av mediefriheten.
”Den grekiska regeringens avvisande svar på Europaparlamentets berättigade kritik tyder på att det krävs kraftfullare åtgärder från EU-kommissionen”, säger Williamson. ”Framför allt måste kommissionen och EU som helhet noga övervaka situationen och säkerställa att det görs verkliga framsteg när det gäller mediefriheten i Grekland och att grundläggande demokratiska värderingar upprätthålls.”
