När Stefan Löfven kommer hem från Kina i veckan hoppas han förmodligen ha med sig nya ­avtal om gröna innovationer och hållbarhet. Han vill säkert också förbättra de politiska förbindelserna och göra väl ifrån sig när han talar vid World Economic Forum i Dalian.

Men har han ambitionen att försöka hämta hem Gui Minhai?

Gui är svensk medborgare med kinesiskt ursprung. Han är delägare till bokförlaget Mighty Current i Hongkong, som ger ut böcker­ om de politiska förvecklingarna i Kina. Den 17 oktober 2015 försvann han när han vistades i Pattaya i Thailand. I mitten av januari 2016 sände Kinas statliga tv-bolag CCTV en ”bekännelse” av Gui, där han säger att han frivilligt återvände till fastlands-Kina för att ställas inför rätta för ett rattfylleribrott 2003. Därpå följde artiklar i statliga medier där det påstods att Gui var föremål för utredning om annan ospecificerad ”brottslig verksamhet”. Vare sig hans familj eller den svenska­ regeringen har informerats om att det finns några formella anklagelser mot honom­ eller om var han hålls fängslad. Det handlar om ett påtvingat försvinnande.

Den kinesiska regeringen är känd för att både begå brott mot mänskliga rättigheter på hemmaplan och skrämma andra regeringar och diplomater från länder som respekterar mänskliga rättigheter till tystnad. Det hedrar Sverige att man har trotsat en del av dessa hotel­ser. I mars 2016 gjorde Sverige och elva andra länder ett uttalande i FN:s människorättsråd i mars 2016, i vilket de fördömde ­Kinas brott mot mänskliga rättigheter. I febru­ari 2017 undertecknade Sverige och tio andra länder en skrivelse till Kina, med kritik mot politiskt motiverade rättsprocesser och inhuman behandling av människorättsadvokater. I UD:s rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i världen som publicerades i april redogörs för allt från avsaknaden av politiska rättigheter till våld i hemmen i Kina. Och i förra veckan stödde Sverige och 26 ­andra EU-länder ett uttalande i FN:s männi­skorättsråd om den oroande situationen i Kina, vilket dock inte kunde offentliggöras eftersom det blockerades av Grekland.

Trots denna meritlista har regeringens ­uttalade vilja att mänskliga rättigheter ”ska genom­syra utrikespolitikens alla delar” – vilket­ väl borde inkludera behandlingen av svenskar utomlands – lyst med sin frånvaro i Guis fall.

Det är oklart om svenska tjänstemän har agerat för att få Gui frigiven före stats­minister Löfvens besök – ibland är detta en framgångsrik strategi inför besök av höga ledare från andra länder. Samtidigt, om Löfven menar allvar med sin ekonomiska och hållbarhetsinriktade agenda, är det inte tillräckligt att utverka frigivningen av en enda politisk fånge.

Sedan Kinas president Xi Jinping kom till makten i mars 2013 har han undertryckt fredlig kritik och oberoende aktivism – bland annat­ på miljöområdet – med en skonings­löshet som inte har skådats sedan massakern på Himmelska fridens torg 1989. Detta förtryck möjliggörs av det kinesiska kommunistpartiets oerhört starka grepp om makten, det djupt politiserade rättsväsendet och avsaknaden av en fri press. Att förändra dessa omständigheter är avgörande både för att för­hindra framtida fall som Gui Minhais och för att Sverige ska kunna nå de ekonomiska och miljömässiga målen för sina bilaterala förbindelser.

Statsminister Löfven bör tydliggöra Sveriges prioriteringar och den vikt landet fäster vid mänskliga rättigheter för de kinesiska ­ledarna och allmänheten i båda länderna. Kina bör uppmanas att återuppta arbetet med att reformera rättssystemet, skapa insyn och ansvarsskyldighet på miljöområdet och ge inhemska och internationella medier möjlighet att rapportera fritt om dessa frågor – samt att omedelbart frige Gui Minhai, utan några förbehåll.