Talibanerna och andra rebellgrupper är ansvariga för de flesta dödliga attacker mot civila. Men allt oftare utsätter de afghanska styrkorna civila för fara.
Den 5 oktober samlas regeringar från hela världen i Bryssel för att visa sitt stöd för den afghanska regeringens arbete med demokratiska reformer, samtidigt som de vill främja landets ekonomiska utveckling. Läget i Afghanistan är kritiskt. Sverige och de andra europeiska länderna väljer dock att inte se den hotande humanitära krisen i Afghanistan, med hänvisning till att stora delar av landet är tillräckligt säkra.
Efter hand som konflikten har stegrats har de civila dödsoffren ökat drastiskt och osäkerheten får tusentals att fly landet eller ansluta sig till de över en miljon internflyktingarna i Afghanistan. Sverige och Europa måste sätta press på den afghanska regeringen att genast vidta åtgärder för att säkerställa grundläggande mänskliga rättigheter och skydd för civilbefolkningen.
Talibanerna och andra rebellgrupper är ansvariga för de flesta dödliga attacker mot civila. Men allt oftare utsätter de afghanska styrkorna civila för fara. Särskilt oroande är militärens användning av skolor, attackerna mot sjukvårdsinstitutioner och hot mot den fria pressen. Svenska regeringen behöver därför agera tillsammans med övriga givarländer:
För det första bör Sverige arbeta tillsammans med den afghanska regeringen för att förhindra att militären använder sig av skolor. Sverige bör säkra att de skolor som byggts eller återuppbyggts med pengar från givarländer övervakas, uppmana regeringen att sätta tryck på ockupationsstyrkorna för att lämna skolorna och säkerställa arbetssätt för säkerhetsstyrkorna som ger ett bättre skydd åt landets skolor.
Human Rights Watch har dokumenterat de förödande effekterna av att skolor används i militärt syfte. Förra året ockuperade talibanstyrkor en ny skola för 350 pojkar och flickor i Baghlan-provinsen som finansierats av den svenska regeringen. Skolan totalförstördes i början av 2016 när talibanerna attackerades av regeringsstyrkor. Skolor används som bas för militära offensiver i talibankontrollerade områden. Det gör skolorna till måltavlor och hindrar barnen att gå i skolan. Flickor drabbas särskilt hårt eftersom familjerna är särskilt tveksamma till att skicka sina flickor till skolor som används av soldater. Denna utveckling hotar Afghanistans utvecklingsmål som givarländer under lång tid förbundit sig att arbeta mot.
För det andra bör Sverige driva att den afghanska regeringen ställer de ansvariga för attacker mot sjukhus till svars. Hjälparbetare och civila måste skyddas bättre. Under 2016 har sjukhus attackerats av både rebeller och den afghanska militären. I februari slog den afghanska polisens specialstyrkor till mot en vårdklinik som drevs av den humanitära organisationen Svenska Afghanistankommittén. Man misshandlade personalen och avrättade två patienter, en av dem bara 16 år, samt en 15-årig vårdare. Afghanska regeringen har inte offentliggjort några undersökningsresultat eller visat att den vidtagit några steg för att ställa de skyldiga till svars.
För det tredje bör Sverige uppmana Afghanistan att stärka skyddet av journalister och medieorganisationer och att noggrant undersöka och åtala hot och attacker mot journalister. Sverige bör också fortsätta att ge långsiktigt institutionellt stöd till landets oberoende nyhetsmedier för att göra dem mer självgående. De afghanska medierna blir allt mer utsatta. Dödsskjutningen av journalisten Nils Horner är bara en i en lång rad attacker på journalister. Ingen av dessa har undersökts på ett rättssäkert sätt. I Bamiyan attackerades journalister av afghanska säkerhetsstyrkorden 29 augusti, då de försökte rapportera från en protest. Att attackerna fortsätter beror bland annat på att gärningsmännen aldrig ställs till svars.
Sverige har tillsammans med övriga givarländer förbundit sig att ”hjälpa Afghanistan att bli en säker och stabil nation”. Det internationella samfundet behöver leva upp till de här åtagandena för att det afghanska folket ska ha någon framtid. I detta kritiska skede måste Sverige och andra givarländer agera för att säkerställa ett bättre skydd för civilbefolkningen och en sann respekt för mänskliga friheter och rättigheter.
